onsdag, september 26, 2007

Min vän...


... kom en eftermiddag med rosor till mig. Hon har det väldigt jobbigt just nu och hennes liv är helt upp och ner. Inte bara för henne utan även för familjen som står mig mycket nära med. Allt jag gör är att jag finns här och vill hjälpa henne/dom så gott jag kan. Mitt i allt detta orkar hon ändå med att visa mig sin tacksamhet och jag får en så vacker bukett! Det finns människor som är enastående.








2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej vännen!
Åh, vilka vackra underbara rosor. I dem finns mycket kärlek. Det förstår jag av ditt inlägg.
Vad vore livet utan vänner?
Väldigt tråkigt, eller hur?
Var rädd om dej.
Kramis från Anita

Mindi sa...

Vad snällt utav vännen!!!

Stor kram
M I N D I