onsdag, september 24, 2008

Onsdag

Oj vad tiden går fort! Dagarna bara rullar på och vad gör man egentligen ??
Denna helgen som var var vi hemma hos min barndomskamrat. Hon har startat om med ny familj på en stor gård i Skåne. Hon har tre nya bonusbarn, mannen i sitt liv och en liten bebis som kommer dagarna innan julafton. Hon träffade kärleken på jobbet. Hon bytte jobb och kom till det nya kontoret och där satt han... Mannen med stort M. Min vän skilde sig och nu lever hon där som en mycket lycklig kvinna, kär som en klockare katt.

Jag börjar mer och mer känna att man ska leva här och nu. Två mycket sorgliga besked på jobbet idag gör mig inte mer övertygad om att livet är för kort för att inte njuta. En kollega miste sin man igår. Hon är i 35 års åldern, han var något år äldre. Deras två små barn på 10 månader och 2 år. Han dog mycket plötsligt hemma. Hade varit lite förkyld och mådde inte så bra.. Han hostade till och så var hans liv borta.

Min andra kollega fick besked igår att hon har livmoderscancer.
Då kan man verkligen fråga sig vad livet har att ge och vad som väntar i morgon... det vet ingen och man ska verklgien ta vara på allt och alla. Vara ödmjuk mot var dag. Tacksam...

Inte meningen att bli dyster här... jag mår i själva verket riktigt riktigt bra...har energi. Känner mig positiv... allt är bra.

Stor kram och ta vara på er!

4 kommentarer:

Ullis/Leva på landet sa...

Kul att träffa vänner ohc mysa. Man kan verkligen undra hur det står till i livet. Tror som du att det gäller att leva här och nu. Man vet aldrig hur morgondagen ser ut.

Ha en bra helg!
Kram Ullis

Anonym sa...

ja.. det gäller att ta vara på livet... man får liksom inte en chans till...

Kram!

Kottemor sa...

Usch vilka hemska besked.
Ger mig rysningar i hela kroppen.
Ja, man ska ta vara på det fina man har och leva just NU!!

Massvis av kramar!!

Lallis - liv och leverne sa...

Hejsan!
Jag har länge funderat på att byta min hemsida mot en ren blogg.
Det har jag gjort nu. Sidan finns kvar men jag kommer nog inte att uppdatera den så ofta, men däremot bloggen.
Välkommen(om du vill)
Kram Lallis