söndag, maj 11, 2008

Vår Bella


I fredags förändrades allt för oss. Vi fick avliva vår älskade Bella som skulle fyllt 12 år igår den 10/5.

Nu vilar hon i hagen och har koll på oss och sin hundgård i skuggan av en björkdunge. Med sig har hon sitt koppel och den älskade fotbollen som hon gick i gång på bara man sa det ordet.
- Var är bollen Bella?

Hon har funnits med oss sen sommaren 1996 och vad säger man när man misst någon som betytt så oerhört mycket för en? Samtidigt som det är skönt att hon inte har ont längre och att hon fick slippa bli sämre men det är så oerhört tomt och tyst här utan henne.

Minns när sambon och jag åkte till Kanarieöarna 99. Då hade jag med ett kort på Bella som stod på mitt nattduksbord på hotellet. Undrar vad städerskorna sa men jag grät floder när vi åkte ifrån henne och det är inget mot vad jag har gjort sedan i fredags.

Tack för alla åren hjärtat och vi glömmer dig aldrig någonsin vår älskade snufsa.

Kram mamma och pappa

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag beklagar sorgen och kramar om.

Kottemor sa...

Åh, så hemskt är det att förlora en vän, en vän som alltid funnits där.
Tänker så på er!

Massvis av kramar och kärlek!

Anonym sa...

Åh så jobbigt! :( Ett husdjur är ju en familjemedlem, och det är verkligen så tomt och tyst när man mister sin vän.

*kramar om*

Mallis in real life sa...

Det är alltid fruktansvärt jobbigt att förlora en så kär vän. Jag hade en underbar kisse som jag tyvärr fick avliva, jag hade honom i 16 år. Det är en lång tid, men kissen är i himlen och jagar möss.

Tyvärr är det så med husdjur, man överlever dem. Fast å andra sidan är sorgen man känner när de är borta ingenting jämfört med all glädje de bringat när de var i livet.