Skolavslutningen...

Så har man varit på den mest sorgliga skolavslutning som jag kan tänka mig.

Vår skola stängdes i gårkväll efter avslutningen...Lärarna höll tal som grep om hjärtat på en och hyllade min sambo för allt som han kämpat för att få behålla den tillsammans med övriga iföräldraföreningen.Leve vår friskola som vi förhoppningsvis får till nästa höst och då jädraska vi visa politikerna hur en drömskola ska vara och att den finns i vår by !Fy så orättvist det är och så ledsamt! Jag satt hela tiden och kämpade med att inte börja gråta rätt ut...jag satt och småhulkade hela tiden...

Sen samtidigt lever drömmen om friskolan! Vi ser redan en skola med smålandsstaket, en bullerby känsla och kanske lite levande djur som betar utanför. Kvällen innan avslutningen ringde en familj som bor i kommunen men som läst om vår strid och kamp i tidningen. Dom var mäkta imponerade och mycket intresserade över att flytta deras barn från skolan inne i byn till landet. Dom bor själva utanför samhället redan och är beredda att köra. Härligt att höra och jag är övertygad om att det sitter fler i sina stugor som vill komma till oss :).

Aldrig skulle skadeglädjen vara så ljuv som när man kan visa att ärlighet varar längst för våra politiker i kommunen...det har dom nämligen inte förstånd till att inse...och det är skamligt.